Uncategorized

Så var dagen kommen då. Jag visste att det skulle ske förr eller senare men jag ville bara inte inse det. Såhär är det: Jag köpte hörlurar på Ullared en gång. Det var under en period då jag 1) Var väldigt sparsam (eller snål) och 2) Inte hade så mycket pengar. Det föll sig naturligt att, när jag var där med mamma, köpa det billigaste jag kunde hitta. Det blev så och jag kan inte säga att jag ångrar det jättedjupt. Hörlurarna jag köpte höll ungefär ett år, vilket var längre än jag väntat mig. När jag nu kommit ut på andra sidan, rent finansiellt, så ser jag alla möjligheter att göra kap. Jag skulle nu införskaffa nya hörlurar, bättre sådana, från en riktig återförsäljare. Det skulle bli förjävla fint. Sedan var det det där med att jag inte är så insatt i hörlurar-världen. Jag visste knappt var jag skulle börja leta. Google kändes som en bra sak så jag sökte på hörlurar och överblickade resultatet. Detta skulle bli krångligare än jag först trott. Ja, för det första insåg jag ju att det fanns sanslöst mycket fler prisklasser än jag trott. Om de jag köpte på Ullared tillhörde de billigaste på skalan fanns det de hörlurar som kostade som en månraket, typ. Var någonstans skulle jag lägga mig? Detta visste jag inget om. Ja, för att inte tala om det faktum att de alla såg väldigt olika ut. Till att börja med fanns förstås det som kallades in-ear. Det var sådana hörlurar jag haft förut. Det var hela min erfarenhet av hörlurar vid det här laget. Jag hittade också något som kallades för on-ear. Det var hörlurar som, vilket namnet avslöjar, satt på örat. Tydligen skulle detta ge ett behagligt ljud för den som lyssnade. Om man ville gå ännu längre kunde man välja over-ear, och ni hör ju; Nu snackar vi hörlurar. Frågan är bara om jag kunde bära upp sådana typer. Jag menar, jag är trots allt över 30 nu. Skulle jag gå omkring på gatan och se ut som en 13-årig hiphoppare? Kanske är det gammalmodigt av mig att tänka så, men jag är gammalmodig och det står jag för. Vilka hörlurar hade ni valt? Snälla, jag behöver er hjälp nu, kära vänner. Jag kommer att beställa i eftermiddag och ser gärna ett antal kommentarer när jag går in nästa gång. Tack på förhand!

Då var vi här igen! Senaste tiden har jag inte kunnat skriva så mycket. Det har flera anledningar/undanflykter. För det första så har vi varit sjuka. Det är inget som är särskilt trevligt att vara någonsin men särskilt inte i dessa tider. Usch och fy, men nu är vi friska och båda har klarat sig förhållandevis bra. Tröttheten efter sjukdomen har nog bidragit en hel del till varför det har varit ganska tyst i denna kanal med. Förlåt för det. Nåväl, istället för att skylla ifrån mig tänkte jag nu återkoppla lite om det tema jag skrivit om under senaste tiden. För den som inte har hängt med så har det handlat om renoveringen av vårt hus. Vi anlitade en firma som skulle visa sig vara Stockholms absolut bästa byggföretag. Jag säger detta utan att ha någon som helst tidigare erfarenhet av byggföretag i Stockholm. Anledningen till att jag tar mig denna frihet är att jag har oerhört svårt att tänka mig hur det kunde bli bättre. Vi bestämde oss för att renovera vissa, sedan länge, renoveringsbenägna delar av huset. Köket följdes av golvrenovering som följdes av renovering av våra båda badrum. Sedan fortsatte det bara under nästkommande år. Vi började med altanen, något vi velat bygga under flera år men aldrig tagit oss för. Nu skulle det äntligen vara dags. Vi anlitade samma byggföretag i Stockholm. Samma byggledare från detta byggföretag kom till vårt hus i utkanten av Stockholm och satte sig ner vid köksbordet. Vi småpratade lite om de tidigare projekten och han frågade om vi var nöjda. Därefter gick vi igenom en potentiell plan, och vi tittade över förutsättningarna på baksidan av huset. ”Detta ska inte vara några konstigheter” sa vår nya vän från företaget vi titulerat Stockholms bästa byggföretag. Det verkade stämma, för efter bara någon vecka satte arbetet igång. Det gick otroligt mycket snabbare än vad vi först hade trott. Senvåren möttes med en sprillans ny altan i vackert trä. Vi kunde inte vara nöjdare. Dom passade även på att sätta upp nya fasadsiffor som en liten bonus. Och det blev verkligen supersnyggt! Om det är någon här som funderar över att införskaffa en ny altan men inte får tummen ur: Gör det! Det är värt varenda krona. Särskilt om man, som vi, är pensionär och har mycket fritid under vår och sommar. Jag kan tipsa om ett byggföretag i Stockholm som kommer att göra jobbet galant. På tal om byggföretaget i Stockholm så stundar nu andra projekt med vårt hus. Man kan definitivt säga att det har blivit lite av en drog för oss. Vi hörs snart igen!

OK, people. It finally happened and, like I’ve promised you before, I’m going to tell the story of how it went. I’m of course talking about dating. I’ve now been on my first date since I moved to America. First time in 3 years, which is quite weird to think of. Anyways, here we go. So, the person I met was working in the same part of Boston, but with warehousing. I wasn’t sure what that was but since I’m more interested in hearing other people talk, this was a hot topic throughout the night. Warehousing in Boston kind of fit this guy, by the way. He looked like a guy that you could imagine working in a warehouse. Do you know what I mean? I doubt it, since I don’t really know myself. He was tall and looked pretty strong. Two things that are good when you’re working in with Boston warehousing, I guess. But what do I know. We met at a pub that our mutual friends had arranged for us. It was a nice and cozy little place. People of all sorts were sitting by the tables around us. A very diverse group of people actually. Young and old from all parts of live, if one can say so. I was sitting there with guy who worked in warehousing in Boston. Judging by their looks, the people sitting at the table beside us was not working with warehousing in Boston – I can tell you that much. Never seen so dressed up people at a bar like that in my whole life. Side track, let’s get back to the Boston warehousing guy. It was quite obvious that he, after a while, wanted to change the subject and talk more about me. To be honest, we had been talking about his job in warehousing in Boston for 1 hour at that point. I guess it was expected of the conversation to switch focus by then. I talked about how I moved across the ocean and that I liked the city very much. The fact that I’ve started liking sports that I never even knew the rules for before. Boston is not only big on warehousing (which it apparently is) but also on sports. As if you people wouldn’t know that already. I’m seeing the Boston warehousing guy on Tuesday next week again. That feels really good. We both felt like it was a good time even though we mostly talked about work, especially his work. I’ll let you know how it went. Until then, Go Red Socks!

Idag vill jag rikta en stor hyllning till min farfar som tyvärr lämnade oss för fyra år sedan. Min farfar var en godhjärtad man. Han brydde sig alltid om att alla runt honom skulle ha det bra. Såg alltid till att finnas där för att hjälpa alla i hans omgivning. Denna givmildhet fick som påföljd att vissa människor utnyttjade honom. Som tur var så led han själv inte av detta särskilt mycket. Han var nöjd, farfar. Detta inlägg ska handla om farfars yrke. Han arbetade nämligen med mattläggning i Stockholm. Han inte bara arbetade med det. Faktum är att han var Stockholms främsta expert inom mattläggning. Så är det i alla fall om man frågar min pappa. Det är något väldigt fint med det där tycker jag. Att min pappa alltid har varit så stolt över sin pappa. De valde helt olika vägar i livet, så som det brukar vara. Farfar jobbade med mattläggning och pappa sitter i centrala Stockholm och arbetar med fondsparande. Ironiskt? Nej, jag tror bara att det är livets gång. Uppror mot föräldragenerationen och så vidare. Det som jag personligen tycker är väldigt häftigt är att farfar var en av de första. Mattläggning var inte stort varken i Stockholm eller Sverige för 60 år sedan då han drog igång. Jag har hört historier, mestadels från andra, om hur svårt han hade det stundtals. Han var däremot bestämd på att inte arbeta på fabriken som hans pappa hade gjort, och hans pappa före det. Nej, farfar skulle göra något annat. Mattläggning i Stockholm var detta andra och han gjorde det bra. Trots några tuffa år i början med familj och små barn började hans business ta sig. Medvetenheten kring mattläggning ökade i Stockholm. Farfar blev plötsligt den som kunde mest inom en förhållandevis ny bransch. Han skulle förmodligen inte själv hålla med om att det var en ny bransch. Man kan däremot definitivt säga att det var en bransch som var i en utvecklingsfas. Varför tar jag då upp detta idag? Varför prata om farfars mattläggning i Stockholm? Jo, därför att det är ett tydligt exempel på hur intressen och färdigheter ibland hoppar över en generation. Jag har inte förut talat om vad jag gör när jag inte skriver i den här bloggen. Idag tänkte jag fira farfar genom att avslöja detta: Jag arbetar med mattläggning i Stockholm … och jag gör det jävligt bra!

Igår var jag på dejt. Ja, jag vet att jag förut har sagt att jag inte ska dela med mig så himla mycket om mitt singelliv. Jag har däremot märkt att det ofta är det som ni verkar gilla mest. Antagligen är det väl många av er som är singlar och som får trygghet i att höra om andras singelskap. Nåväl, jag är en pleaser och vill såklart ge er vad ni önskar. Dejten igår var trevlig. Det var en kille som var lika gammal som jag, som kom från Stockholm och som arbetade med fönsterputs på ett städföretag. Snacka om att folk sysslar med olika saker. De 5 senaste personerna jag har träffat på dejt har jobbat med så otroligt olika saker. En hade jobbat som Lisebergskanin, en var konduktör på tåg, en konstnär och en arbetslös. Nu var det alltså en snubbe som sysslade med fönsterputs i Stockholm. Jag vet inte varför, men av någon anledning tilltalade det yrket mig. Det tilltalande mig så pass mycket att samtalet tenderade att mestadels handla om det. Han verkade både pratglad och nöjd med sitt jobb inom fönsterputs i Stockholm så han svarade gärna på min nyfikenhet. Han berättade att han arbetade i ett team av massa sköna människor. Människor i samma ålder som, ofta av en slump, hamnat inom just fönsterputs i Stockholm. Det ska tydligen vara ett väldigt omväxlande jobb. Han menade att variationen i arbetsuppgifterna och kunder var väldigt uppskattat. Det kan jag dessutom tänka mig. Jag har aldrig jobbat med fönsterputs i Stockholm men jag har känt på hur det är att jobba med varierande uppgifter. Det höjer känslan av hela arbetet, tycker jag. Slutligen, och ganska förvånande, så började han tala om lönen på arbetet. Tydligen tjänar man ganska bra då man arbetar med fönsterputs, i alla fall i Stockholm. Tänk vad lite man vet om saker. Fram till igår hade jag aldrig träffat någon som arbetade med fönsterputs i Stockholm. Man skulle till och med kunna säga att jag, fram till igår, knappt hade tänkt på fönsterputs i Stockholm. Att det ens var ett jobb som folk arbetade med. Men det är klart, om fönstren inte rengörs så skulle världen se ganska grå ut. Tankar, åsikter, känslor om ämnet fönsterputs i Stockholm? Dela!

Nu är det snart ett år sedan som jag skaffade professionell städföretag i Stockholm. Ett år som, på flera sätt, förändrat livet till det bättre. Jag ska berätta lite om vad som föranledde beslutet att till slut få tummen ur och skaffa städhjälp: Jag är perfektionist som varken kan eller vill städa. Det är faktiskt en himla dålig kombination. Jag suger på att städa. Detta vet jag eftersom det tar oerhört mycket tid och ändå inte får det resultat som jag skulle vilja. Det faktum att jag, trots min förmodade OCD, har stökigt hemma drabbade mitt sociala liv. Jag kände att jag fick dåligt samvete om jag stack iväg en hel kväll eftersom jag borde vara hemma och försöka städa. Det var helt enkelt en ohållbar situation som tillslut ledde till hemstädning i Stockholm. Nu har det som sagt gått ett år, och jag ska berätta vad jag uppskattar mest med hemstädning i min lägenhet i Stockholm. Städningen är perfekt Jag förstår inte hur hon gör det men personen som städar hos mig är helt fantastiskt. Hon kan prata med mig om massor av olika ämnen samtidigt som hon får varenda kvadratcentimeter ren. Det är så nära magi man kan komma – städmagi. Min hemstädning i Stockholm får 10 av 10 stjärnor. Wow wow wow! Jag har överskott av tid Detta har aldrig hänt under mitt vuxna liv. Jag känner plötsligt att jag får en massa tid över för annat jag vill göra. Detta började direkt när jag först anlitade städföretaget i Stockholm för hemstädning på regelbunden basis. Nu kan jag laga mat, umgås med vänner, gå ut på promenader, träna, springa, hoppa, dansa – Ja, allt möjligt. Detta känns kanske som självklarheter för många av er som läser detta. För mig var det en väldigt stor och positiv omställning. Bra pris Visste ni att man kunde nyttja RUT-avdraget för hemstädning i Stockholm och hela Sverige? Jag hade ingen aning om detta, men fick veta det redan när jag kontaktade städfirman. Det är extremt förmånligt eftersom en stor del av arbetskostnaden dras av. Priset för min hemstädning i centrala Stockholm är därför nästan löjligt lågt. Anpassningsbara tjänster – Tumme upp! Den första fråga jag fick när jag kontaktade städbolaget i Stockholm för hemstädning var: ”Hur ofta behöver du städhjälp?”. Som kund av dessa tjänster har jag total frihet att styra mina intervall själv. Om jag märker att det behövs städning mer sällan under perioder kan jag anpassa detta. Om det tvärtom krävs mer kan jag be om ett mer frekvent intervall. Är det någon av er som har hemstädning i Stockholm? Vad är er generella känsla om den här typen av regelbundna städtjänster? Skriv gärna era åsikter i kommentarsfältet! Kram!

Idag är det exakt ett år sedan som jag upplevde något som skulle komma att förändra mitt liv. När jag nu ser tillbaka kan jag tänka hur otroligt nära det var att den här saken inte hände. Och det skrämmer mig. Ni ska få lite bakgrund. Jag var trött på min vardag, mitt liv, mitt jobb, min hemstad. Ja, jag var trött på det absolut mesta. Av en slump så råkade jag gå genom stan precis när en gammal klasskompis var på besök hos sina föräldrar i hemstaden. Precis när han valde att gå över torget, då gick jag där. Vi hade inte setts på massor av år. Kände knappt igen varandra. Bestämde att vi skulle ta en fika istället för att släntra omkring på stan.  Under fikat berättade han att han arbetade som egen konsult. Han såg nog på mig att jag inte riktigt visste vad det ville säga, så han berättade vidare. ”Som egen konsult får man liksom göra lite vad som. Så länge man kan ett område jävligt bra och man visar att man är villig att hjälpa olika företag. Då är man hemma”. Vi pratade länge, mest om hans liv och jobb som egen konsult. Mitt var långt ifrån lika intressant som hans. När vi tillslut rörde vid min uttråkning föreslog han något. Han tyckte att jag också skulle jobba som egen konsult. Jag skrattade nästan till. Skulle jag jobba som egen konsult? Jag kunde ju inget särskilt. Men min kära vän berättade för mig att det ju inte alls stämde. Jag var maskintekniker. Hade rattat samma mackapär i 8 års tid. Om det var någon som kunde den så var det ju jag. ”Du skulle kunna jobba som egen konsult imorgon om du ville det. Kanske inte just i den här stan, men i Stockholm”. Problemet var ju bara att jag inte bodde där. Jag bodde ju här. Och här kunde man inte vara egen konsult i samma utsträckning. Vi skildes åt, han bad mig att tänka på saken och han åkte hem till huvudstaden. Jag kunde inte tänka på annat den närmaste veckan. Tänk om jag skulle ta steget? Flytta och börja som egen konsult. Skulle det gå? Var jag en sån som jobbade som egen konsult? Låg det verkligen i linje med min person? Jag tog steget. Jag flyttade. Jag är här nu.