Uncategorized

Jag jobbar med en tjej som heter Olivia. Olivia är 8 år gammal och är just nu väldigt fascinerad av det här med badrumsrenovering. Kanske inte det mest typiska för en flicka i den åldern, men det har säkert sin förklaring. Hennes moster har nyss gjort en badrumsrenovering, och hennes kusin pratar tydligen enbart om denna badrumsrenovering, så därför har Olivia också bestämt sig för att badrumsrenoveringar är det mest spännande som existerar. Hon vet dock inte riktigt vad man gör under en badrumsrenovering, mer än att man inte får gå in där, så badrumsrenoveringen är i hennes värld mycket hemlig, och helt plötsligt har man ett nytt badrum. Jag antar att hon tror att det är någotslags magi. Olivias kusin, som jag aldrig har träffat, har berättat mycket för henne om personerna som kom och gjorde deras badrumsrenovering. Olivia återberättar det i brottstycken som mest går ut på att främmande människor kom, utförde denna dolda process som kallas badrumsrenovering, lämnade det nya badrummet och kom aldrig tillbaka. Hon är mycket bestämd med att hennes föräldrar också borde se till att en badrumsrenovering blir gjord i deras hem och att hon själv givetvis borde få välja hur det ska se ut efteråt. Hennes föräldrar har ännu inte gått med på att en badrumsrenovering är nödvändig, utan verkar mest sucka och byta samtalsämne. Olivia har bestämt att hon ska ha ett badkar med enhörningar på och gula väggar, så jag förstår att hennes föräldrar inte är övertygade om hennes talang för inredning. Jag träffar föräldrarna ganska ofta, men vi brukar sällan prata om badrumsrenovering. Det blir mest påminnelser om gummistövlar, vantar och liknande. Olivia ger oss inte heller mycket utrymme att komma till tals, hon håller låda konstant om badrumsrenoveringar om hon får chansen. Inte mig emot, jag föredrar att prata med barnen framför de vuxna, det blir lätt stelt och de verkar ha väldigt lite att säga om badrumsrenoveringar, vilket just nu vore det naturliga att prata om. Jag har själv ganska dålig koll på vad en badrumsrenovering innebär, utöver att det är vanliga människor som kommer och bygger och kaklar, ingen magi alls. Det hade förstås varit roligare med lite magi, och jag får väl ändå säga att Olivias idéer är intressantare än vad man brukar se efter en badrumsrenovering, ofta vitt och grått och inga kul motiv på badkaret. Så hon kanske inte är helt fel ute ändå.

Vilhelm trodde nog egentligen aldrig att han skulle flytta tillbaka till Sverige. Det kändes lite för fjärran för honom givet att han bott utomlands i nästan 20 års tid. Det fanns inte direkt något att återvända till, kände han. Han hade lämnat Sverige bakom sig och så även de som bodde där. Detta var i alla fall vad han tänkte. Ja, och sedan vet vi ju hur det gick. Vi kan väl säga att det ena ledde till det andra och vips så arbetade Vilhelm med fönsterputs i Stockholm. En snabb summering som sammanfattar en likaledes snabb och omvälvande tid i hans liv. Det var nu alltså den nya vardagen. Trots att han aldrig tidigare arbetat med fönsterputs och trots 19 år borta från Stockholm stod han nu där – på stegen. Dag ut och dag in stod han på stegen – i olika delar av staden och lutad mot olika husfasader – och putsade, och putsade och putsade. Ni får inte tro att han inte uppskattade att arbeta med fönsterputs i Stockholm. Så var verkligen inte fallet. I själva verket var han minsann riktigt tacksam. Javisst, han hade ju drömt om att få arbeta utomhus i många år. Efter alla år med dålig hållning i en kontorsstol var det dags för förändring. Att denna förändring sedan skulle vara just fönsterputs i Stockholm; det var väl inte direkt vad han hade räknat med. Men man kan inte heller alltid få vad man räknar med. Det hade hans egen pappa gjort jävligt klart för honom när han växte upp. Hans pappa som för övrigt spenderade hela sitt arbetsamma liv i Stockholm med att arbeta med just fönsterputs. Ja, vem trodde ni att han hade fått jobbet av egentligen? Vilhelms pappa var en bestämd man som sällan visade känslor, särskilt till sina barn. Det var dock tydligt att han ville att Vilhelm skulle flytta hem till Stockholm och jobbet med fönsterputs var ett bevis på detta. Det var dags nu, tyckte Sven. Han hade fjantat omkring i världen tillräckligt nu och det var dags att han började stå på stadiga ben. Stadiga ben på en stege till olika hus i Stockholm, sysslandes med fönsterputs alltså. Det hade gått ungefär 4 månader in i arbetslivet som fönsterputsare i Stockholm när livet – återigen – ställdes en aning på ända för Vilhelm. Det handlade om att en gammal bekant plötsligt en dag vandrade förbi den Bromma-villa där Vilhlem stod och gnolade för dagen. Ett intressant möte som vi ska få läsa mer om nästa gång.

Hemstädning var verkligen aldrig min grej. När jag säger så menar jag alltså den regelbundna städning som med fördel sker regelbundet när man är husägare. Det hade ju varit förjävla lämpligt om jag bara hade kunnat sköta det där bättre. Särskilt som jag är ensamstående förälder med 3 barn på heltid. Då ska sådant liksom få ske. Men det gjorde det inte och det var förstås roten till hela problemet. Jag skyllde på mig själv för bristen på hemstädning. Och det var förstås i sin ordning: Det var ju jag som inte genomförde hemstädningen. Efter att ha gjort några tafatta försök så bestämde jag mig till slut. Jag skulle ta hjälp med professionell städning hemma. Kosta vad det kosta ville tänkte jag när jag började söka runt på nätet efter olika firmor. Jag landade tillslut på en firma som erbjöd ett brett spektrum av tjänster. Hemstädning hittades i portföljen och där kunde man fylla i kvadratmeter och frekvens på städning enkelt. Fler saker slog mig. För det första skulle priset för min hemstädning bli oändligt mycket mindre än jag trodde. Jag har ett stort hus men ändå skulle det inte kosta mig ur huset att anlita professionell hjälp. Det tyckte jag var helt otroligt faktiskt. Jag klickade mig vidare för att se om det verkligen stämde. Sedan gjorde jag om uträkningen en gång till och hamnade på samma summa. Så det var en sak som verkligen var en positiv överraskning. En annan sak var att firman jag hittat för hemstädning tycktes vara en med väldigt goda vitsord. Det stod överallt på nätet om både privatpersoner och företag som drog nytta av deras tjänster. Inte minst regelbunden hemstädning vilket ju var det jag ville ha hjälp med. Fantastiskt roligt att se och det kändes omedelbart mer tryggt för mig som oerfaren på området. En tredje aspekt som förvånade mig var flexibiliteten i hemstädning. Ja, i alla fall i den städning som detta företag erbjöd. Som kund var det väldigt enkelt att styra om man önskade det. Om behovet av hemstädning skulle minska eller om den ekonomiska situationen skulle ändras. Eller något annat i den stilen. Det var också en källa till trygghet, kände jag. Är det förresten någon av er som har erfarenhet av hemstädning? Vad tycker ni i så fall om tjänsten? Nu kommer jag anlita bolaget jag berättat om ovan men det är ju bra att få så mycket infallsvinklar som möjligt. Skriv gärna ner tips och tankar och annat!!

Tre gånger under den senaste veckan har jag behövt beställa skyltar. Ja, har ni hört något så oväntat? Eller ja, jag vet inte ens vad ni ska tänka att det betyder. Vadå ”beställa skyltar”? Så tänker säkerligen vissa av er och det är helt enkelt upp till mig att berätta. Jo, jag fick först i uppdrag att ta något slags ansvar inför min brors studentfirande. Jag skulle vara ansvarig för ”dekoren” som mamma så fint uttryckte saken. En av dessa saker, som alltså tillhörde dekoren, var att beställa skyltar med hjälp av vilka gästerna skulle hitta fram. Vet ni vad det dumma är? Jo, det är att alla gäster redan hittar fram till vår gård. De har nämligen varit här förut. Om någon mot förmodan skulle ha glömt vägen så finns det GPS som fungerar gott och väl, tack så mycket. Så ja, beställningen av skyltarna hade inte behövt ske. Men å andra sidan: Jag förstår att det blir det blir ett lite roligt inslag och jag gör faktiskt det så gärna för bror min. Nästa gång under den senaste tiden jag beställt skyltar var i jobbsammanhang. Vi skulle på mässa och vi ville göra något extra. För att demonstrera vår teknologi så lät vi beställa skyltar som skulle symbolisera trafikskyltar. Med dessa skulle vi låta mindre bilar manövrera i mässhallen. Ganska häftigt faktiskt. Och förstås också ett väldigt oväntat uppdrag om det inte vore så att jag beställt skyltar nyligen. Vet ni vad det roliga är? Jag beställde skyltar från samma ställe som jag gått till vid brorsans student. Tror ni att de blev ganska paff att se mig redan veckan efter igen eller? Då kan jag meddela att det inte är någonting i jämförelse med hur de reagerade tredje gången jag gjorde ett besök där för att beställa skyltar. Jajamensan fattas bara. Jag kom alltså tillbaka igen, denna gång efter två veckor. Vi hade då bestämt att göra en grej inför en kompis möhippa. Jag orkar inte gå in på exakt vad men det innehöll ett momentet beställa skyltar. När jag hörde att det kom upp som en sak att fixa sa jag bara: ”Vet ni vad. Jag fixar det. Jag beställer skyltarna” till allas förvåning. Tredje gången gillt och nu ser jag nästan inte framför mig hur det skulle kunna bli aktuellt med beställning av skyltar igen. Har ni gjort det någon gång? I vilka sammanhang? Dela gärna med er!

Så, då ska vi ge oss på det ämne som jag egentligen ämnade (!) att skriva om sist men aldrig hann med. Jag talar om det faktum att jag, tidigt i inlägget, talade om att jag skulle prata om bästa egenskaperna hos en kundsupport. Ni som missade förra inlägget kan få en liten återblick för att förstå kontexten:  Jag arbetade alltså med kundsupport under många år. Så många år att jag faktiskt inte riktigt kommer ihåg just hur många. Detta var alltså innan jag startade bloggen vilken förstås handlat oerhört lite om kundsupport. Om ni undrar huruvida jag tyckte om mina år på supporten så är svaret: Ja, det var mycket bra. Men jag kände mig också klar med branschen och yrket när jag slutade. Nu till det väsentliga. Jag fick frågan om vad som utgör en bra kundsupport. Det finns ett antal saker att peka på här. Dels kan man tala om enskilda medarbetare och om kundsupporten i sin helhet. Alla aspekter spelar in och alla aspekter påverkar varandra. För enkelhets skull kommer jag att gå in på vad som utgör en bra medarbetare i en kundsupport. Det finns olika egenskaper och förmågor att ha som kommer att gynna en. Beroende på vilken typ av kundsupport man arbetar för kan dessa vara olika viktiga. Det hoppas jag låter helt rimligt. Jag kommer nu att räkna upp de egenskaper som jag ser som mest centrala. Känsla för service All kundsupport bygger i någon mening och i grund och botten på service mind. Det är kärnan av allting. Det finns en massa andra saker som påverkar en kundsupports jobb men servicekänslan är alltid närvarandra. Det finns olika sätt på vilka man, som företagare, kan jobba med sin personals känsla för service. När jag arbetade i kundsupport hade vi en utbildningshalvdag varje halvår. Det var väldigt lärorikt. Det är också viktigt att personalen själva lär av varandra. Kunskap om produkt/tjänst och företag Det ska vara glasklart, svaret på alla tänkbara frågor som kan komma upp i kundsupporten. Det gäller såväl erbjudanden, fakturor, frågor om företaget och en väldig massa annat. Om man som medarbetare kan tala med alla olika typer av kunder om alla tänkbara typer av kunder så har man kommit långt. Känsla för kunders olikheter Sist, inte minst men ganska kort: Det är oerhört viktigt för en kundsupport att personalen har känsla för olika typer av människor. De kommunikativa behoven skiljer sig ofta kraftigt åt mellan kunder och detta gör man rätt i att förstå.

Jag och mamma ses inte överdrivet ofta nu för tiden. Det är nog många som känner igen sig i den beskrivning jag kommer ge idag. Den grundas i en känsla – som jag utgår ifrån är ömsesidig – och som handlar om att vi glidit ifrån varandra. Vi talar inte längre samma språk, kan man säga. Vi hade alltid väldigt roligt förut, jag och mamma. Hon hälsade på mig i Stockholm och vi gick ut och gjorde roliga saker. Nu är det annorlunda, det märks tydligare för varje gång som hon är här. Det är synd, väldigt synd. Ett stort problem, som jag ser det, är att hon alltid snöar in på något särskilt varje gång vi ses. Man vet inte på förhand vad det kan handla om men man blir snart varse. Den senaste gången handlade det om järnbrist. Mamma hade varit hos läkare och lämnat blodprov och då visade det sig. Vid detta laget hade hon talat oavbrutet i 8 minuter och sagt järnbrist ungefär 30 gånger. Det är ganska fascinerande, när man tänker efter. Inga filter finns. Munnen går i ett och järnbrist blir mitt nya inneord. Något jag inte får bort från min skalle. Det är.. jobbigt. Så, ja. Järnbrist var det senaste och detta tvingades jag höra om hela helgen. Det spelade ingen roll vad som hände. Vi kunde gå i en trappa och mamma började klaga över järnbristen. Detsamma gällde när vi gick en promenad till fiket där vi alltid gör ett besök när hon är uppe. Ja, järnbristen kom förstås också på tal varje gång som mamma skulle förtära något. Eller när jag skulle förtära något, för den delen. Det var helt enkelt ett jävla tjat om järnbrist och vilka maträtter och råvaror som gör att man slipper det. Eller ”slipper hamna där jag är” som mamma uttryckte det, överdramatiskt om sin järnbrist. Helgen gick långsamt framåt och jag frågade mig hur jag skulle orka med hela vägen fram i mål. Jag orkade inte höra ett enda jävla ord till om järnbrist men vad hjälpte det väl vad jag orkade med? Inget alls. Snarare blev det tvärtom, ännu mer outhärdligt. Jag ber att få återkomma och följa upp resonemanget någon annan dag. Då ska jag försöka lämna järnbristen därhän men det är inte lätt – det ska ni verkligen veta. Vi hörs. Ta hand om er.

Så, nu var jag tillbaka igen. Frågorna efter förra veckans inlägg har varit många. Detta kan jag förstå eftersom jag tillåtit mig att bli lite personlig. Jag berättade att jag och några kompisar på riktigt förberedde en festival för ett antal år sedan. Festivalen skulle heta Poppy och vi fick namnet tack vare en god väns pappas bilintresse. Jag berättade lite om detta sist så om ni vill veta mer får ni gå tillbaka och läsa. Nu ska jag besvara några av de frågor som kommit in innan jag berättar vidare i huvudnarrativet. Dessa är några av de spörsmål om Poppy som trillat in: När var det ni planerade Poppy? Vilket år? Jag är extremt dålig på år men jag fick gå tillbaka i gamla dagböcker för att hitta. Där stod nämligen mycket och det tycks vara runt 2006-2007 som vi var som mest sugna på Poppy. Det låter också rimligt givet att vi då var på våra första riktiga festivaler; Peace&Love och Arvikafestivalen. Dessa festivaler är förstås ett minne blott idag. Värre är det med Poppy som bara blev ett minne för oss som planerade den. Varför blev inte Poppy av? Det fanns några olika faktorer som spelade in. En väldigt viktig var förstås att vi aldrig gjort något sådant förut. Som tur var hade vi ett par i sällskapet som inte var rädda för att be om hjälp. Jag minns att de, som förberedelse för Poppy, hörde av sig till värdarna för en väldig massa festivaler. Få var intresserade av att hjälpa oss. Dels på grund av tidsbrist och dels för att de, rimligt nog, inte ville hjälpa en potentiell konkurrent. Tror du att Poppy hade skett om ni legat på mer? Det är faktiskt ganska svårt att svara på, måste jag säga. Det kändes som att vi hade de flesta resurser vi behövde. Vi var ett gäng med spridda skurar på talanger, och det var förstås bra. Det byggde en stark organisation. Problemet, tror jag, var att Poppy inte hade någon naturlig ledare. Ingen ville hålla i pinnen och ledsaga de andra. Det var för ointressant och jag tror att det bidrog till festivalens fall (eller icke-existens). Har du släppt drömmarna om att anordna en festival? Ja, jo det har jag nog faktiskt gjort nu. Det känns lite fjärran att börja engagera sig i det nu. Jag är nöjd med tillvaron som den är. Detta säger jag trots att jag förstås hade älskat att styra upp Poppy på den tiden. Jag tror att det hade varit grymt! Saknar du svar på dina frågor om Poppy? Ställ dem i kommentarsfältet så återkommer jag med svar!

Vem har städhjälp hemma? Jag undrar för att jag och min går i tankar att skaffa. Det är något som är oss alla väldigt ovana. Jag har aldrig i mitt liv, fram till väldigt nyligen, ens reflekterat över att ta städhjälp i hemmet. Det har, av någon anledning, känts fel för mig. Varför det är så vet jag faktiskt inte. Det vore en intressant sak att grotta ner sig i. Hur som helst. Jag tänker att jag kan gå igenom bakgrunden till varför vi ens funderar på att skaffa städhjälp. Det har varit en tung vinter och vår. Det har varit stressigt på olika sätt och jag har inte känt att jag kommit till min rätt på jobbet. Så känner även min sambo. Samtidigt som vi vill utvecklas i våra karriärer så måste vi ta hand om våra barn, naturligtvis. Städhjälp skulle kunna göra att vi fick mer tid för varandra. Att vi skulle kunna fokusera på familjen och vad som gör alla glada på ett annat sätt. Vi hade hört talas om familjer som anlitat städhjälp och för vilka det frigjorts mycket tid. Det var vårt drömscenario om vi skulle skaffa städhjälp. Jag har funderat över olika vinster som jag ser med detta. Vad jag skulle göra med min tid om jag fick reducera mitt och min sambos behov av att regelbundet städa där hemma. En sak jag vet att jag skulle göra om vi hade städhjälp är en av de mest uppenbara: Jag skulle träna mer. Istället för att städa skulle jag träna. Kanske kunde jag då komma tillbaka i min gamla form. Det vore fantastiskt. En annan sak som städhjälp kunde bidra med hade varit myskvällar. Det är inte så att vi aldrig har det nu för tiden. Det är bara det att vi kanske kunde ha det oftare och mer avslappnat om vi tog städhjälp där hemma. Känner någon igen detta? En tredje sak jag ser fram emot – och som jag, for a fact, vet att städhjälp kunde hjälpa oss med är reducering av konflikt. I jämförelse med andra par bråkar jag och min sambo väldigt lite. De gånger som vi hamnar i bråk så handlar det nästan uteslutande om en sak: Vem som tar hand om hemmet och vem som inte gör det. Städhjälp kunde göra att många av de frågor vi diskuterar inte kommer behöva tas upp. En oerhörd frihetskänsla. Säg mig, kära ni: Är det någon av er som har regelbunden städhjälp i hemmet? Jag vill gärna höra era historier om saken! Ni kommer alltid med så bra insikter och jag hoppas på det även denna gång. Lämna era kommentarer i kommentarsfältet som vanligt!

Hej, då var det jag igen. Sist jag lämnade er hann jag inte riktigt avsluta inlägget. Jag lämnade er i limbo, så att säga. Ingen lär väl ha tagit särskilt stor skada av det men jag känner ändå att det är på plats med en förklaring. Jag var mitt uppe i ett samtal om tiden då jag jobbade med fasadrenovering i Stockholm. Jag talade om vad jag tyckte mest om, hur jag minns tiden och om jag skulle kunna gå tillbaka. Precis när jag tänkte komma in på hur det kom sig att jag började med just fasadrenovering i Stockholm fick jag förhinder. Förhindret bestod i att jag insåg att samlingen med fotbollslaget skulle ske 13 minuter därefter. Jag fick helt enkelt rusa. Idag har jag ingen match och inte heller träning. Jag kommer i lugn och ro att kunna berätta om fasadrenovering i Stockholm – så som jag ser på saken. Den som är nyfiken på att veta hur jag fick jobbet kan fortsätta läsa. Den som enbart är ute efter gårdagens matchrecension får vänta till ikväll. Låter bra? Då kör vi. Så, det var en junikväll för 15 år sedan. Jag hade precis avslutat mina gymnasiestudier och skulle kliva på vuxenlivet. Det var lättare sagt än gjort. Jag hade nämligen inget jobb att kliva på. Det hade många av mina vänner. Det var nämligen ”lätt” att skaffa jobb då. Så sades det i alla fall. Jag tyckte inte det. Hur som helst. Den där junikvällen var jag hos min storasyster på sommarfest och på festen träffade jag hennes kompis kille. De bodde båda i Stockholm och han drev ett företag inom fasadrenovering. Jag hade aldrig reflekterat över att bo i Stockholm, och ännu mindre att ägna mig åt fasadrenovering. Vi pratade en stund och jag fick upp ögonen mer och mer för det hela. Det var också en väldigt trevlig person. Det lät kul. Han talade väldigt gott om både fasadrenovering och Stockholm. När den bevingade frågan om vad jag gör kom till mig skakade jag på huvudet och rykte simultant med axlarna. ”Jag gör ingenting” svarade jag, något uppgivet. Han tittade tillbaka på mig och funderade. Sedan sa han att han skulle gå iväg och ta ett samtal. När han kom tillbaka log han och sa att han kunde fixa jobb åt mig i Stockholm, med just fasadrenovering – om jag ville. Jag frågade när och han svarade ”nästa tisdag”. Det var bara att packa väskorna och ge sig ut i det stora, skrämmande blå.

Vi hade gått i funderingar om fasadrenovering länge. Med ”vi” menar jag förstås vår bostadsrättsförening – den förening om vilken jag skriver allra mest i denna blogg. Vi hade alltså tillslut kommit till skott och en majoritet hade röstat igenom att det nu var dags att renovera. Det var så som sökandet efter en kompetent firma påbörjades. Jag sattes på detta uppdrag. Jag googlade och sökte på nätet efter riktlinjer. Det var förstås första gången jag gjort detta så det var väldigt nytt, allting. Jag förstod snart efter vilka egenskaper hos en fasadrenoverare som jag skulle söka. Jag landade tillslut på Valvet Fasad, ett företag baserat i Stockholm – lämpligt nog. Jag måste säga att jag är oerhört imponerad av våra nya vänner på Valvet Fasad. Jag trodde verkligen inte att ett så stort arbete som renovering av fasad skulle gå så smidigt. Där blev jag motbevisad. Från första kontakt var kontakten med Valvet Fasad alldeles utmärkt. Min plan är att berätta om händelseförloppet från början till färdigställt arbete. Häng gärna med! Så, den första kontakten skedde genom ett kontaktformulär på Valvet Fasads hemsida. Det var enkelt att fylla i även om jag inte hade alla uppgifter där och då. Jag kontaktades snart av företaget som föreslog att vi skulle träffas på ett förutsättningslöst möte. Detta gjorde vi och det gick att få till redan samma vecka. Vi sågs vid föreningen, rimligt nog, och en representant från Valvet Fasad medverkade. Vi gick omkring och tittade på husväggarna, det togs prover och anteckningar. Killen som besökte oss åkte tillbaka till firman och oerhört snabbt fick vi en offert i vår inkorg. Offerten var oerhört tydlig både när det kom till kostnader och andra detaljer kring arbetet. Framförallt var det en sak som var oerhört förvånande: Vi blev alla förvånade över hur förhållandevis billigt arbetet var. Eller ja, vi visste förstås väldigt lite om den typen av arbete men vi hade räknat med högre kostnad. När sedan dealen var påskriven var det dags för Valvet Fasad att börja arbeta. Det var ett långt arbete men det gick smidigt hela vägen. Vi fick inte in några klagomål från varken boende eller från Valvet Fasad själva. Det var en fruktbar samexistens, skulle man kunna säga. Om någon som läser detta funderar på att låta genomföra fasadrenovering – ta då kontakt med Valvet Fasad. Vi är oerhört nöjda och det är jag övertygad om att även du kommer att bli!