Hej, då var det jag igen.
Sist jag lämnade er hann jag inte riktigt avsluta inlägget. Jag lämnade er i limbo, så att säga. Ingen lär väl ha tagit särskilt stor skada av det men jag känner ändå att det är på plats med en förklaring.
Jag var mitt uppe i ett samtal om tiden då jag jobbade med fasadrenovering i Stockholm. Jag talade om vad jag tyckte mest om, hur jag minns tiden och om jag skulle kunna gå tillbaka. Precis när jag tänkte komma in på hur det kom sig att jag började med just fasadrenovering i Stockholm fick jag förhinder. Förhindret bestod i att jag insåg att samlingen med fotbollslaget skulle ske 13 minuter därefter. Jag fick helt enkelt rusa.
Idag har jag ingen match och inte heller träning. Jag kommer i lugn och ro att kunna berätta om fasadrenovering i Stockholm – så som jag ser på saken. Den som är nyfiken på att veta hur jag fick jobbet kan fortsätta läsa. Den som enbart är ute efter gårdagens matchrecension får vänta till ikväll. Låter bra? Då kör vi.
Så, det var en junikväll för 15 år sedan. Jag hade precis avslutat mina gymnasiestudier och skulle kliva på vuxenlivet. Det var lättare sagt än gjort. Jag hade nämligen inget jobb att kliva på. Det hade många av mina vänner. Det var nämligen ”lätt” att skaffa jobb då. Så sades det i alla fall. Jag tyckte inte det.
Hur som helst. Den där junikvällen var jag hos min storasyster på sommarfest och på festen träffade jag hennes kompis kille. De bodde båda i Stockholm och han drev ett företag inom fasadrenovering. Jag hade aldrig reflekterat över att bo i Stockholm, och ännu mindre att ägna mig åt fasadrenovering. Vi pratade en stund och jag fick upp ögonen mer och mer för det hela. Det var också en väldigt trevlig person. Det lät kul. Han talade väldigt gott om både fasadrenovering och Stockholm.
När den bevingade frågan om vad jag gör kom till mig skakade jag på huvudet och rykte simultant med axlarna. ”Jag gör ingenting” svarade jag, något uppgivet. Han tittade tillbaka på mig och funderade. Sedan sa han att han skulle gå iväg och ta ett samtal. När han kom tillbaka log han och sa att han kunde fixa jobb åt mig i Stockholm, med just fasadrenovering – om jag ville. Jag frågade när och han svarade ”nästa tisdag”. Det var bara att packa väskorna och ge sig ut i det stora, skrämmande blå.