Förändring och fönsterputs i Stockholm
Vilhelm trodde nog egentligen aldrig att han skulle flytta tillbaka till Sverige. Det kändes lite för fjärran för honom givet att han bott utomlands i nästan 20 års tid. Det fanns inte direkt något att återvända till, kände han. Han hade lämnat Sverige bakom sig och så även de som bodde där. Detta var i alla fall vad han tänkte. Ja, och sedan vet vi ju hur det gick. Vi kan väl säga att det ena ledde till det andra och vips så arbetade Vilhelm med fönsterputs i Stockholm. En snabb summering som sammanfattar en likaledes snabb och omvälvande tid i hans liv. Det var nu alltså den nya vardagen. Trots att han aldrig tidigare arbetat med fönsterputs och trots 19 år borta från Stockholm stod han nu där – på stegen. Dag ut och dag in stod han på stegen – i olika delar av staden och lutad mot olika husfasader – och putsade, och putsade och putsade. Ni får inte tro att han inte uppskattade att arbeta med fönsterputs i Stockholm. Så var verkligen inte fallet. I själva verket var han minsann riktigt tacksam. Javisst, han hade ju drömt om att få arbeta utomhus i många år. Efter alla år med dålig hållning i en kontorsstol var det dags för förändring. Att denna förändring sedan skulle vara just fönsterputs i Stockholm; det var väl inte direkt vad han hade räknat med. Men man kan inte heller alltid få vad man räknar med. Det hade hans egen pappa gjort jävligt klart för honom när han växte upp. Hans pappa som för övrigt spenderade hela sitt arbetsamma liv i Stockholm med att arbeta med just fönsterputs. Ja, vem trodde ni att han hade fått jobbet av egentligen? Vilhelms pappa var en bestämd man som sällan visade känslor, särskilt till sina barn. Det var dock tydligt att han ville att Vilhelm skulle flytta hem till Stockholm och jobbet med fönsterputs var ett bevis på detta. Det var dags nu, tyckte Sven. Han hade fjantat omkring i världen tillräckligt nu och det var dags att han började stå på stadiga ben. Stadiga ben på en stege till olika hus i Stockholm, sysslandes med fönsterputs alltså. Det hade gått ungefär 4 månader in i arbetslivet som fönsterputsare i Stockholm när livet – återigen – ställdes en aning på ända för Vilhelm. Det handlade om att en gammal bekant plötsligt en dag vandrade förbi den Bromma-villa där Vilhlem stod och gnolade för dagen. Ett intressant möte som vi ska få läsa mer om nästa gång.