När vi renoverade balkongen
Om man investerar i en bostad vet man att det förr eller senare kommer att bita en i arslet. Någonting kommer att behöva lagas, bytas ut och uppdateras. Det finns inte längre någon hyresvärd eller fastighetsskötare ett samtal bort som kommer springandes på två röda. Inget ”det fixar vi på en gång!” i andra änden av luren. Nu står man där själv, och ser problemen i vitögat. Rör som havererar, strömbrytare som går sönder, kylskåp som brummar. Och, skulle det visa sig, balkonger som ger vika och kräver renovering. Innan vi köpte lägenheten fanns det två läger i vårt hem. På ena sidan stod jag, och jag ville bo i lägenhet. På andra sidan stod min fru, och hon ville bo i villa. Utslagsrösten föll på vår femårige son som tillslut, efter många manipulationsförsök, ställde sig på min sida. Han ville bo närmare sin bästa kompis Svante. Jag tänkte att lägenhet var ett vattentätt sätt att slippa de allra värsta renoveringsprojekten. Men ack vad jag bedrog mig. Nu behövde vi renovera balkongen. Vi hade sett redan vid visningen att balkongen lämnade mycket att önska. Men efter att ha bott i lägenheten närmare ett år kände vi att den blev mer och mer instabil. Så instabil att vi ofta valde att inte vara där alls. Jag tog dit en expert på balkongrenoveringar (jag kände inte till att sådana fanns tidigare). Killen drog, stampade, hoppade, kikade och pillade på balkongen. Jag stod i sovrummet och betraktade honom i väntan på domen. Renovering av balkongen? Inte renovering av balkongen? Snart skulle jag få veta. ”Jodå, här finns det lite jobb att göra” sa han med sin allra mest hantverkarmässiga röst då han klev in i lägenheten igen. ”Balkongen behöver renoveras? Vad kostar det?” frågade jag. Han såg på mig i några sekunder innan han svarade på min fråga. Jag svalde, och han fortsatte: ”Vad vi gör är att först skrapa bort alla trasiga delar. Och ni har en jävla massa trasig betong som måste bort innan vi kan börja renovera balkongen. Sedan kommer vi att byta ut räcket, för det kommer att ge vika när som helst. Sedan får vi försöka få bort rosten från armeringen, och det kan ta tid. Ja, och sedan ska vi ju såklart gjuta nytt. Man kan inte renovera en balkong utan betong, som jag brukar säga. Sedan måste vi…” Jag hade slutat lyssna. Jag såg semesterpengarna flyga ur min hand, ut genom fönstret och iväg över horisonten. ”Lyssnar du eller?” frågade han och jag vaknade upp ur min mikrodvala. ”Jo, jag sa det att detta kommer inte bli så värst kostsamt för dig. Du kan ju utnyttja ROT-avdraget.” ”ROT?” ”ROT-avdraget ja. Det gäller för renoveringar av balkonger så det är inga konstigheter vet du” Det tog inte mer än 2 veckor efter mötet förrän vi hade en ny och fin balkong att njuta av lagom till vårsolens intåg. Vi är väldigt nöjda. Och ja, vi klarade oss från att bli ruinerade. Slutet gott, allting gott!